Bloggen
Under 12 månader undersöker vi, månad för månad, lever ut och dokumenterar rörelse, tankar, upplevelser, bearbetningar, steg för steg.
Malle.....
Tabula Rasa är en inte längre....snarare ett fullklottrat papper med en massa text, tankar, överstrykningar, utsuddade och inpräntade eller glömda erfarenheter...för mig handlar denna process att möta allt detta klotter och bena ut det med tiden detta garnnystan av regnbågens alla färger med ett skimmer av mörker som hopat sig med jämna eller intensiva rum....
Lullu...
... att hitta en gemenskap i stegen, steget, kroppen, begreppen, orden, avståndet, historien, nuet, kraften. Det var det jag ville, det var det jag behövde, det var det som krävdes för att kunna ta det första steget. Att hitta, undersöka, djupdyka i, titta på, grotta ner sig i.
UNVEILING KT2.0
UNVEILING MALLE......
Osynliga sig...inte existera i bild.. att omvandla sig efter lång tid.. olusten att vara naken på barrikaderna. Själen vill, men inte kroppen...när lusten att visa sin själ genom sina ögon..inte hasta fram...fast egentligen är en som otålig ryttare som vill ta hästen vidare... vi har en kropp som synliggör en varje dag...en kropp med en massa historier minnen..erfarenheter...
UNVEILING LULLU......
När jag väl tar det första steget, och resterande följer, kan jag inte längre ignorera känslan i kroppen som uppstår. Jag blir medveten om de olika lager av minnen, upplevelser som ligger över mig på mig, som lager på min hud, på min kropp som jag bär runt på. För att gå vidare vill jag titta på dessa lager. Känna känslan som uppstår i kroppen när lager efter lager avtäcks
Varje lager är en historia, en känsla som satt spår. Följer jag dessa spår fortfarande? Har jag bytt spår? Har jag bytt väg?
Kroppen dras med på vägen. Kroppen vägrar dras med. Men jag vill.
olika processer
FUNKTIONen...
när ens funktion förlorar sin förankring
när kroppens olika delar existerar men har inte inget att förhålla sig till....
vi famlar i kroppens celler och membran men är där men ändå inte där....
foto:Malena Sjöstedt
Rörelse - Att vandra
Idzie rak nieborak,Jak uszczypnie, będzie znak!
... så vandrar jag på mitt barns arm och har vandrat där sedan hon föddes, precis som mina föräldrar och mor- och farföräldrar vandrade på min arm och nynnade samma melodi.
Denna upprepade rörelse av vandrande fingrar på kroppens alla delar, som en dans som lärde mig närhet och igenkännande, fingrar som vandrar från generation till generation. En fingerdans som inger trygghet och värme.
Att låta fingrarna vandra på livets väg, att observera alla dessa rörelser i fingrar, händer, armar, att ta till sig av dom och vilja upprepa dom till mitt barn.
Att vilja upprepa.
Att vilja.
Upprepa.
Upprepa viljan.
Inte alla vandringar har dock skett av fri vilja. Vill bryta vissa fingervandringar. De vägar som bara upprepats, gång på gång. Vill bryta en dela av dessa. Ändå upprepas de, gång på gång. Jag vill gå en gång som inte upprepar och som ger nya möjligheter. Men även om jag vill, så upprepas de gång på gång. Den gång som jag inte vill gå.
Jag försöker.
Jag tror även de försökte.
Därför dansade vi denna fingerdans på våra barns hud. Som en dans som lärde mig att försöka.
Idzie rak nieborak,
Jak uszczypnie, będzie znak!
System korzeniowy
Rötter
The Roots is on fire....rötterna kan dras ur jorden förstöras och nya kan växa ut eller inte ens våga..för att kunna vara rörlig och flexibel..när börjar en rot den kan vara på olika platser länkade till andra saker än vad en rotsystemets första begynnelse. Den osynliga rötterna har kopplingar till platser de besökt, bott eller varit på...där den fysiska kroppen vandrat, dansat , sovit eller ätit och älskat...andats...andas
Under alla lager, när en börjar nysta, hittade vi ett gemensamt utforskningsfält. Våra rötter. En gemenskap i det som är roten till så många av de ämnen som yttrar sig på ytan. Vi tillbringade en helg ihop och rötterna kom upp till ytan, likt trädets rötter som både kämpar sig ner i marken likväl som upp till ytan. Vi djupdök ner i denna avgrund av minnen, tankar och känslor kopplat till familj, vänner och upplevelser i barndomen och genom livet.
Vart dagarna än tog oss kom dessa rötter fram. På vägarna hittade vi minnen och liknelser som är kopplade till vad vi efter ett halvt liv har samlat på oss som medaljer som etsat sig fast på näthinnan. Hur mycket påverkar de oss fortfarande?
Med dessa minnen på och i kroppen, som medaljer på en soldats uniform, en rustning av minnen. Likt amazoner som ger sig ut i strid, skrider vi fram på livets väg, förkroppsligar dessa. Inte bara visuellt på kroppen men med faktiska rörelsemönster. Dessa historier precis som trädets rötter, forcerar sig upp genom marken, jorden, likt en bläckfisk som med hjälp av sina tentakler, sina lemmar tar sig igen om de allra minsta och smalaste skrymslen och vrån. Tyst och ljudlöst markerar de spår genom åren, men det går inte att kväsa pulsen som högljutt vrålar ut sin kraft genom kroppen.
Vad när de sig av? Vad är livsrötternas näring? Vad får rötterna att fortsätta söka sig framåt genom tiden? Vad får dem att stanna, ge upp, sluta söka?
Kommer du bara försvinna ur mitt liv? Kommer jag återigen få känna saknaden. Den eviga saknaden och längtan. Återgå till den? Alltid återgå till den. Dela alla de viktiga och oviktiga orden med dig. Åh orden, finns inte mycket mer livsnjutning än att få dela orden med dig. Det är som den näring jag behöver för att fortsätta leva. Jag vill äta din hjärna.
Möten, närhet, utbyte av ord, tankar, känslor, beröring. Att visa sin sårbarhet, att våga öppna upp kan ibland kräva så otroligt mycket av en. Och då kan rötterna ibland trasslas till så mycket att orden inte kommer fram.
Alla dessa ord, alla dessa rörelser som när kroppen och låter den smälta samman till den människa som står här och nu.
Dizmemberizm
Dismember the body
This member of the body
Remember the body
The memory of the body
Body of the member
Bodypart (s)
Parts of the body
Part of the body
Partybody!
THE PARTYBODY!
.......mALLE & lULLU
Två Elvingar om
Kroppen och Dansen
rör på texten och texten berör daj
Hyllas + Hämnas
=HELAS
FeMMMES
du är bäst som du är min femmes
du är bäst som du rör dig femmes
du är bäst i dina sorger femmes
du är bäst i ditt skratt femmes
du är bäst när du riggar din inre gudinna femmes
du är bäst när du erövrar allt som är du femmes
du är bäst när du ÄR du
.....femmes femmes femme
kom fram och hylla eller hämnas.......
7+8+9
Trilogin
Savasanna - dead (wo)mans pose! I vilan finner vi ork att leva. Eller att vila utan att känna ro. Att hitta en ställning där vi finner vila. Där vi finner levande, där vi finner död. Kan jag få vara i den ställningen för alltid? Kan vi alla kvinnor få vara i den ställningen för alltid? Är vi i den just nu?
No womans pose.
Vi föds, vi lever, vi dör.
Kan du se vilken ställning jag är i? Vilken som är min ställning? Vilken är din ställning? Är det den döda ställningen som är den mest bekväma? Var inte obekväm! Var inte jobbig! Slå dig ner. Stå upp! Sitt ner! Ligg! Plié!
Sorg. Vi finner sorg där den döda kvinnans ställning entrade. När någon dör känner vi sorg. När någon lämnar oss känner vi sorg. Sorgen tar uttryck på så många olika vis. Och vi känner den på så många olika vis, på så många olika delar i vår kropp. I kroppen, på kroppen. Vi bär med oss sorgen oavsett vart vi är, vart vi går, hur vi än rör oss, om vi rör oss. Sorgen är all den kärlek vi känner men inte alltid kan ge uttryck för, stod det skrivet.
Hur vill kroppen uttrycka den sorg som samlas upp i den? Vill den komma ut ur kroppen? Kan vi plocka fram den? Kan vi sörja med den? Jag ropar på den. Hur mycket jag än ropar vill den inte komma fram. Men jag vill ju ha den här, se på den, känna på den. Dansa med den.
Dansa med sorgen, dansa med mig sorgen.
Det är du och jag.
Vi.
