KT 2.0
Femme(i)fest
När vi började jobba med detta projekt gjorde vi det med tanken om att försöka, ta ett första, steg mot ett försök att som åldrande kvinna jobba konstnärligt med dansen, kroppen och de bilder som finns applicerade på hur en kvinna ska vara, bete sig osv. Vi ville djupdyka in i oss själva för att utforska det som varit, grunden till dom vi är idag. Men vi ville även dela med oss av vår resa, inte bara till oss själva, utan även till varandra men även till andra som kan känna igen sig eller är nyfikna.
Vi vill dedikera detta arbete till dessa människor.
Ord som kom upp är hyllning och hämnd. Att hylla alla kvinnor för att ha varit våra föregångare, oss själva och alla nya som tillkommer på vår väg. Men även hämnas, systemet som säger att vi inte längre har den plats vi tidigare haft, pga av att vi åldrats, för vi är kvinnor för vi är mammor, för vi lever liv som inte bryter mot normen, eller gör det. Hämnas på alla de som skadat dem som fört detta vidare på oss och alla andra som lider. Vi vill hylla Er att ni stått ut!
Men det mest intressant med denna resa är att undersöka sprickorna i muren. All det som format oss till de kvinnor vi faktiskt är idag. Att se stöttepelarna, strukturerna, helgedomen, nya perspektiven, metamorfosen i en själv, i varandra, i detta arbete, de steg vi faktiskt tar.

Vi samtalade
Här börjar vår text. Vi börjar med att ta första steget. Att ta första steget är ett stort steg. Ett enormt steg som ibland är så stort att det snarare är ett hinder. Eller är det något annat som hindrar oss. Vi bestämde oss att bara börja. Att börja undersöka våra steg. Första och det andra och de resterande under ett år.
Att vara tillåtande i denna levande process, att inte ha ett behov av att definiera oss med något begrepp. Att bara gå. Tillsammans och parallellt. I livet som det är, här och nu.
Följ med i denna organiska process ...
